Chien Courage Coco

2021.08.01
Patella 0/0 Hjärta U.A - Öga U.A  

Sagan om Coco min Coco
(- eller rättare sagt Danjels Coco).

Redan när Cocos mamma Bonbonetti var 5 månader gammal så började hon att löpa. Vilket hon sen gjorde igen vid 8 månader, sen började de andra här hemma löpa - då löpte Bonbonetti igen. När hon fyllde 1 år hade stackaren löpt 4 gånger. Jag var så orolig för henne, googleade fakta, sökte diverse veterinärer. Jag fick nog allt till svar mellan "det är ingen ras man vill avla på så sterilisera den" till "det är ingen ras jag ens vill operera".  Livet hos veterinärer när man har brakycefala hundraser är inte alltid roligt. Jag skulle vilja påstå att ju större kedjor och veterinärmottagningar man vänder sig till så blir man oftast värre bemött. Om man har någon av veterinärs jättarna som sin närmaste veterinär, försök då satsa på en veterinär med utländskt påbrå (Tror svenska veterinärer blir drillade att inte gilla dom - just för att dom är brakycefala).. Eller letar man sig till dom mindre privatägda mottagningarna. Dom jag har varit i kontakt med har varit kanon!
Strunt samma, tillbaka till mamma Bonbonetti. 
Jag bestämde mig att genomgå alla tester jag kunde göra för att göra henne rättvisa för att planera och ta henne i avel när hon har åldern inne. 18 månader är extremt tidigt i min värld. Visst att frallorna mognar snabbare än Dogue de Bordeaux. Men jag väntar ju tills dom är runt 3 år innan jag tar en DDB i avel - om jag ens någonsin gör det. Bonbonetti han gå ett par inofficiella utställningar med 1:a placering innan Covid slog till. Fast vid detta tillfället så fanns det inte ens några exteriör bedömningar att tillgå. Men hon hade Patella 0/0 - Hjärtscannad U.A - Ögalyst U.A + godkänt anlagsprov i viltspår. Så jakten efter rätt hane hade börjat. Det dröjde inte länge innan jag frågade Izabela på De frenchie Spirit Kennel om hon visste någon hane som skulle passa Bonbonetti. Då hon erbjöd mig att låna antingen hennes gamla hane, eller hennes son som hon hade. Izabela är inte den som lånar ut sina hundar till höger och vänster men hon är väldigt glad vid Bonbonetti, så vi bestämde att när det är dags så lånar vi Popos son Bolek. Bolek är den vackraste av dom vackra. Helt bedårande brindle färgad hane, med ett lynne to die for, som gått från klarhet till klarhet på utställningarna i Danmark - Polen. Bonbonetti han bli 21 månader innan hon parades och ett par veckor efter det syntes två små bubblor på ultraljudet. 
30 juli den sommaren blev vi hotade/ utpressning till livet här hemma. En situation jag inte skulle önska min värsta ovän. Poliser kom o gick om vart annat. Vi vågade inte gå ut, en helt fruktansvärd tid som blir en stor klump i magen bara jag tänker på detta. Nästkommande kväll så började Bonbonetti bete sig konstigt, men det var på tok förtidigt att det kunde va värkar.. Helt plötsligt så började hon krysta och ut kommer bakbenen på en valp utan några hinnor - sen blev det stopp. Den satt fast. Fast hon krysta, fast jag försökte hjälpa henne - så kom den ingen vart. Fast jag försökte behålla det lilla lugn som fanns kvar i mig så flög det tusen tankar i mitt huvud att detta är ju vårt fel, säkert han hon känns sig så otrygg på detta som hänt så hon fått förtidiga värkar. Och hur fan kan jag göra såhär mot henne? Och varför hjälper inte min hjälp? 
Tillslut kom han ut, en fawn färgad hane. Lika vacker som sin mor, men han var inte i livet. Jag försökte få liv i han gång på gång, men han var reda borta för längesedan. 
Känslan i kroppen när det inte blev rätt - är fruktansvärd. Som djurÄGARE, för det är verkligen så det är man ÄGER typ allt som har med djuret att göra. Allt från basic saker som när det blir man, när man ska sova för natten - till just vem som ska gå i avel eller inte. Det är bara djurägaren själv som kan avgöra det. Fast jag försökte göra allt rätt, så blev det fel. Efter att vi fått ut den fawn färgade hanen Conrad (som vi redan bestämt sedan innan, att blir det en hane ska han heta det), så avtog allt. Inga fler krystvärkar, inget bäddande, hässande, nada. Jag hade redan varit i kontakt med världens bästa veterinär Piotr på AlfaVeta i Oxie. Så han öppnade upp kliniken mitt i natten för oss och ut kom hon, sen sötaste lilla brindle flickan i världen - the one and only Coco.

Coco fick växa upp som ensambarn, men som har haft världens bästa lekkompis i Quincie som är född tidigare samma år. Och inte tala om när Atenas andra kull kom till världen - vilka härliga knumpiga häffaklumpar dom är tänkte Coco! Livet med Coco är lättsamt. Coco älskar att vara rummets mittpunkt. Hon är nyfiken, lättlärd och ofantligt söt! Hon är tuff och inte ett dugg rädd för sina andra pälsvänner i familjen. När Coco leker, ja då är det Coco som bestämmer, vresig man väger 10 kg eller 60.
Cocos människa är Danjel. Hon är trogen oss alla, men när det väl gäller så är det alltid Danne som gäller. Det är verkligen kul o se deras kärlek till varandra. Det värmer gott i hjärtat!

Coco är i nuläget endast utställd en gång, INT utsällning domare Bas Bosch. Excellent, fantastisk kritik och en hedrande 3 placering. Om det blir Stora Stockholm i vinter för hennes del eller inte, det får vi se. Vi tar dagen lite som den kommer och än finns det tid kvar att tänka innan anmälan går ut. Men det lutar iaf åt Blekinge mästaren. Coco tycker det är hög tid att en Fransk Bulldogg ska stå överst på prispallen ;)