MÅLET MED VÅR AVEL
Dogue de Bordeaux


    Följer man statistik på de största försäkringsbolagen eller bara vanliga "djungeltelegrafen, kan allt vet bäst människorna" är inte Dogue de Bordeaux en frisk ras. Det är mycket höftledsdysplasi och det är ED fel, Korsband och ledbands skador, cancer, funktionsnedsättning på njurar, tillväxtrubbningar som UAP, OCD och FCP. Panosteit på unga hundar och Artros på dom något äldre.  Allergier, Demodex, Hot Spots och inte tala om Hyperkeratosis. Det är magomvridningar och eftersom vår ras tillhör en Brakycefal ras, är det ofta uppe på tapeten om dom lider av andningsbesvär och värmekänslighet.
    Men det kanske viktigaste av allt, DCM och andra hjärt relaterade sjukdomar.
    Som sagt så kan listan kan göras lång.. är det nu man skulle lagt benen på ryggen och börjat springa på andra hållet eller stå kvar o kämpa och motbevisa att långt ifrån allt inte stämmer. Samtidigt som väldigt många saker stämmer, men går att undkomma med rätt sorts vetskap som hundägare och där ser jag att vi som uppfödare har en stor skyldighet gentemot vår ras att vara ärliga om vad som kan uppkomma och vad man bör och inte bör göra för att ha så bra odds som möjligt.
    Det är många byggstenar som måste läggas för ett sunt avelstänk, men för att få rasen att bli friskare måste fler uppfödare bli kritiska sina avelsdjur. Är det rätt att avla på en tung mastiff med bra HD men som har mycket hjärtproblem i sina linjer? Eller är det rätt att avla på en hund med knipna näsborrar? Eller ska man gå ifrån rasstandarden exteriört för att uppnå någonting som inte ens rasens hemlands klubb jobbar på att uppnå?
    SKK vill tex införa BPH- Beteende och Personlighets beskrivning som ett verktyg i avelsarbetet. Ett test som kan utföras från 1 års ålder i en rad olika moment. Som SKK själv skriver på sin hemsida "Syftet är att få en bild av hur hunden reagerar på och hanterar olika situationer. Det handlar bland annat om att möta främmande personer, att leka, att arbeta för att komma åt mat och att stöta på överraskningar.." Det är ju kanon om man inte känner sin hund, dess styrkor och dess svagheter. Men är detta verkligen ett måste för att en uppfödare att genomgå för att använda sin hund i avel? Jag kan ju tycka det är rent sagt tragiskt om man inte känner sin egen hund så pass bra att man inte vet hur det reagerar i de åtta moment som ingår i testet. Och reagerar hunden ärligt talat på samma sätt när den är 1 år som när den är 5 år eller ännu äldre? I Frankrike har dom arbetat fram ett eget test, just för vår ras Dogue de Bordeaux "TAN-test" ett test som är uppbyggt till vår ras, alltså inte tax och inte Schäfer. I testet finns även ett annat moment jag uppskattar väldigt mycket som jag tycker vi i Sverige helt har tappat - Rörelsemomentet. Det går ut på att hunden och handler ska röra sig i en stor trekant, men en domare i varje hörn. På första etappen börjar man med att gå rakt fram i raskt tempo. Andra sträckan joggar man i raskt tempo och på tredje sträckan springer man så fort man kan. Detta upprepas två rundor och sedan blir det betygsatt. Ett rörelse moment med publik är det lättaste sättet att se om en hund påvisar kliniska besvär så som hälta etc. Ett TAN-test kan du göra om år efter år, men ett BPH-test resultat det består. 
    Likaså räknar SKK hd/ed i en index tabell, dvs har en kombination över 100 i hd/ed är det fritt fram att avla. Så i runda slängar, är bara tillräckligt många hundar röntgade i kullen alternativ att något föräldrardjur har graden bättre hd kan det väga upp att en hund med C kan paras med en hund med D. Men den kombinationen går inte att genomföra om den ena är en import hund. Då kan dom tillsammans omöjligt komma upp till över index 100 (då inte importhunden har "hjälp" av något syskon eller föräldrardjur att väga upp sitt resultat)  och det blir då avelsspärr på den blivande kullen om man inte får igenom en dispens ansökan hos sin rasklubb eller i vårt fall specialklubb. 
    Med en ytterligare rekommendation förminskar det landets avelsbas och det paras istället fler kullar på de djuren med ett bättre HD. Men klarar man sig undan alla andra åkommor och sjukdomar om man avlar på HD fria föräldrardjur eller föräldrardjur med index över 100? Nej man gör ju inte det. Så simpelt svar är den krassa sanningen. 
     
    Som jag skrev innan, det ÄR många byggstenar som måste läggas och tänkas igenom både en, två och tre gånger innan man ger sig in i att börja avla. Det finns absolut en uppsjö med viktiga komponenter att uppnå innan ett djur ska gå i avel. 

    Detta fokuserar vi på med vårt kennelarbete: 

  • Vi använder endast hundar som inte påvisar några kliniska besvär.
  • Vi anser att en tik bör vara fyllda 3 år för att ingå i avel. 
  • Vi använder inte några hundar som påvisar dåligt temperament.
  • Vi använder inte några hundar som påvisat allergi.
  • Vi använder inte några hundar med knäcksvans.
  • Vi använder endast hundar som uppnår vår rasstandard.
  • Vi använder inga hundar med knipna näsborrar.
  • Vi använder endast hundar som är fria från Hyperkeratosis genen. 
  • Vi använder endast hundar som nyligen gjort hälsoundersökning U.A.
  • Vi gör endast kombinationer vi själva tror på och har planer på att själva behålla valpar ifrån, till vårt framtida avelsarbete.


    Vårt mål är inte att tjäna stora summor pengar på våra avkommor. Vårt mål är att göra kombinationer vi verkligen tror på och att dom kan få chansen att leva längre. Som uppfödare är det våran skyldighet att förvalta rasen, då gäller det även att man ibland offrar mycket annat. 
    Men det är så värt det - jag lovar! 





Och kom ihåg - en Dogue de Bordeaux kan uppnå två siffrig ålder med ett sämre HD resultat, men den kommer aldrig uppnå en hög ålder med hjärtproblem.