Älskade Canuck ♡
29.07.2023
Jag vet inte vart jag ska börja. Jag gråter så att jag knappt ser vad jag skriver, men.. Canuck har lämnat oss.
Tidigt i januari fick Canuck en kraftig infektion i kroppen och rasade i vikt. Efter en dryg vecka på djursjukhuset kom han hem, något piggare - men det hittades inga större fel på han förutom att han hade något för högt protein i urinen. Våren kom om Canuck piggade på sig och började sakta men säkert gå upp i vikt igen. Men man såg att hans sjukdoms tid hade tagit hårt på han kroppsligt, fast han var exakt lika glad i sinnet. Sommaren närmade sig och han började mer och mer bli sig själv igen. Bara för ett par ynka veckor sedan var han, tillsammans med Dante, Delma och Too Da Loo på hundutställning i Norge och gjorde succé. Canuck stod i toppen alla tre dagarna och var taggad till max. Så pass att han första dagen gick rakt igenom sin bur.. Han skulle ut till tjejerna 😎
Väl hemma igen så rullade livet på. Vi har haft oturen att vissa hundar har drabbats av ögoninflammation, så nu även Canuck. Trots att hans ögon behandlades, så var det som att det triggade igång infektionen han bar på i vintras. Exakt samma mönster igen, nytt viktras, jag har fått handmata han varje dag så att han skulle äta något. I förrgår när jag kom hem från jobbet så var hans balans påverkad. Han hade svårt att hålla koll på alla sina fyra ben. Trotts det så kramade han mig hårt när jag kom hem och viftade som alltid på sin svans. Han åt mat ut min hand på kvällen och jag tyckte trots hans vinglighet att han verkade lite piggare. Men i går så tog jag det beslutet som var tvunget att ta - att säga hej då till den bästa av dom bästa.
Canuck har under alla dessa år varit den sötaste av nallebjörnar. Det var han som tog tag i stafettpinnen efter Kurre och visade vägen. Det var han som bringat fantastisk stabilitet i sin flock. För flocken, den var hans. Han har verkligen varit älskad av alla - hundar som människor. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte hade haft han den där dagen och all dagar efter jag blev hundbiten. Jag vet inte heller vad jag hade gjort utan han när min hjärntrötthet falerade. Alla dom dagar när mina värk i armarna är som värst, alla dom dagar min hjärna har totalt loggat ut, så som alla dom dagar då solen skiner, eller när regnet piskar frusen kind - har din svans vaggat lika fridfullt ändå.
Dina kramar har alltid varit dom bästa, dina alltid så fridfulla andetag. Ja, till o med dina snarkningar är sövande för själen.
Jag är säker på att du var här för att lära mig om mig själv och om livet. Men vem ska vi luta oss åt nu när stormen viner? Fan, jag hatar att behöva ta farväl. Jag har gråtit konstant sen igår och jag har gråtit många gånger innan dess av rädslan att klockan slår. Sett dina gråa hår. Det går inte att förneka att du är gammal.
Igår på djursjukhuset hade tjejerna gjort det så fint. Du och jag satt och pratade en lång stund och du tittade in i min själ, som du alltid gör, med dina kloka mörka ögon. Det var precis som du sa "det är okej.." medans mitt kropp skrek NEEEJ!
I samma millisekund ditt hjärta slutade slå och det sista andetaget andades ut, var det som din själ lättade ifrån din kropp. Exakt samma sak uppfattade jag den där dagen då Kurre lämnade oss.
Vart tog du vägen?
Stod Kurre och väntade, precis som han redan vetat? Jag vet inte, mer än att jag bara kan tro på ögonblickets slag.
Jag säger det igen, tack för att jag fick va din människomamma. Tack för att du har varit min bästa vän. Tack för att du varit med under hela Stellas uppväxt, hon kom inte ihåg livet innan dig. Tack för alla galenskaper du gjort, tack för alla gånger jag fått snyta mig i dina öronlappar när jag inte fungerat som människa. Tack för att jag fått pussa ihjäl dig varje dag, år in och år ut. Tack för att du alltid varit en gentleman mot alla tjejerna här hemma, stora som små. Tack för att du har varit den snällaste lekfarbrorn när det varit valpar här. Tack för att du och Odessa gav oss Jr.
Jag kommer alltid älska dig, föralltid.
Flyg högt, hälsa Kurre. Ni kommer alltid fattas oss ♡♡
Thank you Cathy for all your support and trust in us. I'm you forever thankful that you let me take Canuck all the way from Ontario over the Atlantic Ocean, home to is in Sweden. I'll do that trip over and over again, if I known I'll find someone like him again ♡